Kamîran: Igår talade vi om missnöjet, men idag har det spridit sig till flera städer. Vad hände?

Ronahî: Tusentals invånare i fyra städer i Cizîreregionen – i Dêrik, Girkê Legê, Çilaxa och Tirbespiyê – tog till gatorna. De protesterar mot beslutet från Syriens övergångsregerings utbildningsministerium som begränsar antalet kurdiska lektioner till endast tre per vecka.

Ronahî: Under alla fyra demonstrationerna lästes ett gemensamt uttalande upp. Deltagarna sa att de inte kommer att avstå från sin rätt till undervisning på sitt modersmål.

Kamîran: Och det var inte bara folket – politiska partier tog också till orda.

Ronahî: Ja. Demokratiska unionspartiets representation tillkännagav att de inte accepterar detta beslut. I Qamişlo meddelade partier och politiska krafter skriftligen att kurderna under tolv år av självstyre har fått undervisning på sitt eget språk, och att detta beslut kränker deras naturliga rättighet.

Ronahî: Zuleyxa Ebdê, ledamot i utbildningsforskningsstyrelsen, sa att beslutet inte överensstämmer med den trettonde resolutionen – förhoppningen var att kurdiska skulle bli ett officiellt språk i regionen, men detta beslut uppfyller inte rätten till undervisning på modersmålet.

Kamîran: Ronahî, den här andra nyheten du nämnde är tung – låt oss få detaljerna.

Ronahî: Enligt Syriens centrum för mänskliga rättigheter har tvåhundrafyrtionio personer förlorat livet sedan början av året på grund av explosioner från krigets lämningar över hela Syrien.

Ronahî: Av dessa är nittiotvå barn, nio kvinnor och hundrafyrtioåtta män. Dessutom har trehundraåttioåtta personer skadats, varav många drabbats av svåra skador.

Kamîran: Nittiotvå barn – det är nästan tre tiondelar av alla som drabbats.

Ronahî: Det stämmer. Övervakningscentret angav att tvåhundratjugoåtta personer dog i områden under övergångsregeringens kontroll, medan en annan siffra registrerades i norra och östra Syrien. Dessa lämningar är förstörda men finns fortfarande kvar på marken och i byarna.

Ronahî: Kamîran, i samma region är människor på gatorna av en annan anledning – levnadsvillkoren. I Qamişlo krävde tiotals invånare och butiksägare idag lösningar: stabil elförsörjning, återinförande av stöd och förbättring av försörjningen.

Ronahî: I sydvästra Dêrik, i Tel Adas nitton kilometer bort, blockerade demonstranter oljetankbilar. De protesterar mot borttagandet av dieselstödet och bristen på tjänster.

Kamîran: Så det är flera punkter, men alla pekar mot samma kris.

Ronahî: Precis så – det är en kombinerad ekonomisk och social kris som omfattar både el, diesel och den dagliga försörjningen.

Kamîran: Och utbildning handlar inte bara om språkfrågan – i vissa områden fungerar inte skolorna själva.

Ronahî: Ja. I Til Temirdistriktet har ettusenfemhundra elever gått miste om undervisning vid starten av läsåret tjugohundratjugosex–tjugohundratjugosju. Orsaken är skador som attacker och beskjutningar under de senaste åren har orsakat på skolorna, särskilt de längs frontlinjen.

Ronahî: I samma distrikt finns ett annat missnöje: bland bönderna. Eftersom övergångsregeringen ännu inte har betalat för vete som levererats till lagren, säger många bönder att de inte kommer att så vete nästa säsong om situationen inte förändras.

Kamîran: En nyhet som blandar smärta och hopp – återvändande av flyktingfamiljer.

Ronahî: Den första gruppen flyktingar från Serê Kaniyê försöker återvända till sina byar och sin mark. Men de som har bosatt sig i deras hem har blockerat vägen för många och hindrat dem från att komma in i städer och byar.

Ronahî: Tusentals familjer har levt i läger under svåra förhållanden i åratal. De kräver en säker återvändo och återuppbyggnad av sina hem innan vintern kommer.

Kamîran: Innan vintern – det visar hur brådskande det är.

Kamîran: Vi avslutar med ett ämne som firar sin årsdag denna vecka.

Ronahî: Med fjärde årsdagen av upproret 'Jin, Jiyan, Azadî' i antågande publicerade sjutton organisationer och kvinnliga och mänskliga rättighetsinstitutioner ett uttalande. De beskrev upproret som en vändpunkt och betonade solidariteten mellan kvinnor och olika grupper.

Ronahî: Samtidigt meddelade människorättsorganisationen Hana i Iran att en kvinna vid namn Nahîd Kesnezanî – fyrtioåtta år gammal – i byn Kesnezan i staden Seqiz greps utan domstolsbeslut och misshandlades, och att tre andra kvinnor också straffades.

Kamîran: Så budskapet och situationen på marken står fortfarande emot varandra.

Ronahî: Ja, det är just den motsättning som uttalandet också hänvisar till.